KHK vaknade försent
God eftermiddag!
Igår så var det äntligen premiär för KHK i söderettan och det var äntligen dags att välkomna tillbaka publiken till hockeyns underbara värld. Vi hade som alla redan vet fått Nybro på bortaplan på våran lott som premiär så det var bara att ge oss ut på vägarna upp till Småland och vara mentalt förberedda på en väldigt svår uppgift men innan jag kunde sätta mig i bilen och åka från våran borg så hjälpte jag våran materialförvaltare och se till att vi fick med oss all utrustning, det var en härlig upplevelse att få plocka fram vårt fina bortaställ för första gången. Jag är ett stort fan av vårt nya klubbmärke, jag hoppas att klubben beslutar att behålla det i fortsättningen också och inte bara över den här jubileumsäsongen…..
Väl uppe i Lilja Arena blev även jag mycket väl mottagen, jag fick hjälp av vaktmästarna och funktionärerna genom att få en egen speciell kod för dörrarna mellan omklädningsrumskorridoren och själva ishallen, en eloge för det. Tack vare det så kunde jag vara med laget så mycket som möjligt på ett väldigt smidigt sätt och slapp tränga mig förbi publikhavet.
När vi stod och väntade på att få göra entré på isen till nedsläpp så hörda man i katakomberna att det var ett bra tryck på publiken, man blev nästa lite chockad till en början bara för att man inte är van vid att ha publik på läktaren och när Nybro gjorde entré så kunde man urskilja lite burop ifrån publiken i det annars höga jublet och då visste jag att våra underbara fans var på plats, det gav till och med mig energi lustigt nog.
När matchen väl började så verkade det som att båda lagen kände på varandra under hela första perioden, ungefär som när jag släpper ut mina fiskar på ett nytt ställe, man undrar nästan var man har hamnat. Första perioden slutade mållös och det var väl inga uppenbara målchanser ifrån båda håll.
I första pausen kunde jag gå tillbaka till vårat omklädningsrum och för första gången på över 500 dagar så var det ganska skönt att gå till ett omklädningsrum och vila öronen för att bredvid mig var delar av Nybros U12s lag som förde ett himla oväsen under hela matchen fast jag klagar inte, det är så här hockey ska upplevas, dom hade en trumma och väldigt bra stämband, samtidigt som det det var jobbigt så är det den här stämningen man har saknat på matcherna.
Andra perioden var väl också jämnt spel mellan lagen, jag tyckte att KHK hade lite lite spelövertag även fast Nybro hittade målet två gånger, båda gångerna var returer… Andra returen vet jag inte ens hur han lyckades få in från ingen vinkel alls och just då såg det jobbigt ut för KHK.
Men i andra pausen lyckades vi samla mod eller energi låter bättre och när domaren släppte pucken i tredje perioden så körde vi gasen i botten såg det ut som i alla fall och efter en och halv minut så reducerade vi genom Grönhagen, och efter målet så fortsätter våra spelare att trycka på och vi hade ett skott i ribban och ett skott i stolpen men vi hittade aldrig innanför målramen igen. Robin Johansson i Nybromålet som har varit här en säsong gjorde ytterligare en bra match och en bra målvakt ska ha hjälp av både stolpe och ribba. Vi förlorade matchen med 2-1 men sätt till själva spelet så tycker jag ändå att vi gjorde en bra premiärmatch som kan båda gott inför framtiden. Så nu stänger vi den här matchen och blickar fram mot hemmapremiären nu på onsdag mot Kalmar HC, så nu hoppas jag att så många som möjligt hittar ut till arenan och bär fram våra killar.
Efter matchen igår så gick våran huvudtränare Eric Karlsson ut till våran supporterbuss och tackade för det underbara stödet och jag har läst på sociala medier att det vara en mycket uppskattad gest av Eric. Det Eric gjorde igår kan hjälpa till att bygga broar som stärker den här VI känslan vi vill ha i klubben igen.
På det personliga planet har jag märkt att min formkurva är lite på väg neråt och att det på något märkligt sätt börjar att täras på mig själv att jag är handikappad mer och mer nu än tidigare. Det är konstigt att den känslan kommer nuförtiden för det har aldrig stört mig innan. Man blir väl visare med åren antar jag väl och det är väl nu jag inser hur mycket jag saknar vissa saker i livet. Därför är jag extra glad att jag har ishockeyn i mitt liv för där kan jag inte gå och tycka synd om mig själv och sända ut negativa vibbar….. Nej när jag är med laget så måste jag pumpa ut positiv energi, det är väl det som håller mig på rätt köl i livet jus nu. Plus att jag har några underbara personer i min omgivning utanför hockeyns värld som är väldigt bra på att puscha mig i rätt riktning
Vi syns i arenan men tänk på att visa hänsyn till dina medmänniskor
