Branden del 1
Hoppas att ni har en skön söndag!
Jag har haft en mycket annorlunda vecka som ni kanske vet så brann det ganska kraftigt i det huset jag bor i under torsdagen. Det var faktiskt min förra lägenhet som totalförstördes i branden och det har fått mig att tänka till på livet lite, men vi tar det från början ur mitt perspektiv…..
Klockan var väl runt 14:15 och jag satt vid min soffa och diskuterade med den assistenten som jobbade då om olika idéer om hur jag ska tackla ett eventuellt kommande problem till hösten. Då hörde vi att det knackades som en galning på min dörr som leder ut till korridoren i huset. Både jag och min assistent tänkte nog samma sak, ”herregud lugna ner dig, vi är på väg att öppna”. Assistenten öppnade dörren och då var det någon person som sa att det brinner.
Jag hörde det och gick lugnt mot min altandörr, och jag tänkte bara ”jaja det är bara en liten eld” sedan tänkte jag en annan sak som jag utelämnar här i bloggen. Jag går lugnt ut och mumlar för mig själv den tanken och börjar att ta kurvan och får då hela långsidan på huset i mitt synfält och då ser jag tre meter höga lågor komma ut från min gamla lägenhet från där altandörren borde vara. Just då så gick det inte att se från min position om dörren var stängd eller öppen pga eldhavet. Min första tanke var att den personen som bor där måste ha fallit offer redan så kraftigt brann det. Jag fattar ju direkt att det var mycket mer allvarligt än va jag först anade, först jag gick nästan och hånade branden för mig själv när jag gick ut……
Jag ser också i samma sekund att elden börjar att krypa längs taket mot nästa lägenhet och jag tänker i en millisekund ”Shit det kommer att börja brinna i min lägenhet och hela huset med, jag måste vända och gå in i min lägenhet och rädda vad jag kan rädda” men jag går mot parkeringen istället och där är det redan en mindre folksamling med personer som ringer till S O S tror jag. Jag börjar att ge några personer information om hur många som bor i den lägenheten som brinner och i huset totalt. Sedan hör jag på avstånd hur sirener närmar sig och närmar sig och när räddningstjänsten kommer till platsen så väljer jag att gå en bit bort så jag ger proffsen utrymme att jobba. Jag ser brandbil efter brandbil komma till platsen och däremellan ambulans efter ambulans och polisbilar i massor. Jag hinner att till och med att tänka att nu får dom ge sig.
